Recension: Game of Thrones

"Game of Thrones" är HBO's nya fantasyserie som är baserad på ett gäng med böcker skrivna av George R. R. Martin. Historien utspelar sig i det fiktiva riket Westeros och följer adelsfamiljerna Stark, Lannister och Baratheon i deras våldsamma och dynamiska kamp om tronen.

Jag kan börja med att säga att jag tillhör skaran som inte har läst böckerna tidigare, och dessutom undvikit alla artiklar som ingående diskuterat handlingen. Så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta när jag började titta. Efter en något förvirrande början (hm, är det här en monsterhistoria?) var det ganska svårt att inte bli imponerad. Jag blev genast kär i eran, de storslagna miljöerna och kostymerna som såg äkta ut. För om det är något jag har svårt för, så är det låg budget vid historiska draman, yuck! Men det kändes direkt ganska pampigt och det var uppfriskande att veta att det var en serie man tittade på, och inte en film.

Men om vi går vidare till det jobbiga, så var det faktiskt lite svårt att hänga med ibland. Jag är en sådan person som gillar att ha koll när jag tittar på något, och jag vill inte slappna av förrän jag känner att jag har det. Så jag satt med hjärnan på högspinn och försökte pussla ihop hur alla stod i relation till varandra. Men jag fick ge upp. Det var för mycket info och för många turer på en gång att jag inte kunde njuta av avsnittet om jag inte släppte det. Jag tror, och hoppas, att det kommer naturligt efter man sett lite mer. Och oftast brukar de serier som har invecklade relationer och många karaktärer vara väl värd mödan när man väl kommer in i det.

Jag kan inte säga vilken karaktär jag gillade bäst, eller vilka som blev mina favoriter efter första avsnittet. Fick en känsla att man bara skrapade lite på ytan när det gäller samtliga, så det finns nog en hel del att upptäcka där. Fast jag kan nog säga direkt vilka jag inte kommer att gilla, som en viss creepy broder. Eller make that två creepy bröder.

De har rollsatt många nya och unga skådespelare, som säkert kommer få sina genombrott i den här serien. Jag gillade speciellt Kit Harington som den oäkta Stark-sonen och Emilia Clark som prinsessan(?) Daenerys. Hon var så vacker tyckte jag, även om det blonda håret såg påklistrat ut. Efter en google-runda såg jag att hon egentligen var brunett, och då förstod jag varför det såg så onaturligt ut.

Sammanfattningsvis får jag säga att min främsta känsla är 'intresserad'. Jag vill se mer och lära mig mer! Det känns annorlunda och väldigt välgjort, en sådan typ av serie som man får anstränga sig lite för. Men det gör jag så gärna. Och om jag inte redan var intresserad av avsnittet i sin helhet så hade jag definitivt blivit det av cliffhangern! Vilken twist! Det var riktigt spännande, och nu längtar jag tills nästa vecka. Tills dess får jag väl bara plugga släkttavlor på internet. ;)
.....